Hur faktiska problem hjälper oss att hitta rätt reformer

Den polska befolkningen befinner sig i turbulenta tider. Nyligen har en lag som syftar till att begränsa den polska konstitutionella domstolens oberoende gått igenom båda lagstiftningskamrarna. Lyckligtvis såg många tusen människor händelserna för vad de egentligen är: Ett intrång i maktseparationen.
Det inger hopp att se medborgare som tar sitt demokratiska ansvar på allvar, och detta bör påminna oss alla om att ett demokratiskt samhälle bara kan existera om vi som medborgare aktivt deltar i det.

”Den mellanstatliga strategin”

Under tiden har EU hotat att utlösa artikel 7, det så kallade ”nukleära alternativet”, som kan kulminera i upphävandet av EU-rösträtten för det utpekade landet. Många skulle hävda att detta inte är något annat än ett tomt hot. Oavsett vilket visar det oss något väldigt viktigt:
Den uppenbara maktlösheten i dessa hot avslöjar en strukturell svaghet i de europeiska institutionerna. De viktigaste besluten i dagens EU fattas av Europeiska rådet, som består av nationella politiker. Förfarandet att göra europeisk lagstiftning beroende av viljan att samarbeta mellan företrädarna för unionens medlemsstater, som vi har idag, brukar kallas ”den mellanstatliga strategin”. Denna strategi är en relik av gamla tider, då EU endast bestod av de sex grundande länderna i vad som då kallades Europeiska gemenskapen. Dessutom kräver mycket lagstiftning enhällighet i Europeiska rådet för att kunna godkännas. Och det är här problemen börjar. Tiderna har ändrats och EU har vuxit. Med 28 medlemsstater är det tydligt att den mellanstatliga strategin i slutändan kommer att leda till förlamning i det europeiska beslutsfattandet. Det är också själva anledningen till att hot mot Polen uppfattas som tandlösa. Ungern har redan meddelat att de avser lägga in veto på alla förfaranden i artikel 7, där det andra steget kräver ett enhälligt beslut. Vad kan vi då lära oss av dessa händelser?

 

”Den federala strategin”

Ett modernt EU kräver reformer av lagstiftande processer. Det absoluta minikravet på en sådan reform måste vara att ersätta enhälliga röster i rådet med kvalificerade majoriteter. Visserligen hindrar en sådan reform EU från att glida in i förlamning, men den förbättrar nödvändigtvis inte den demokratiska legitimiteten och insynen i beslutsfattandet. De europeiska federalisterna föreslår därför följande, som ett enhetligt alternativ till den mellanstatliga strategin:
Den federala strategin innebär en omfattande strukturreform av EU som innefattar bildandet av en verklig europeisk regering, en stärkning av Europaparlamentets representativitet och funktionssätt och ersättandet av europeiska rådet med en kammare bestående av nationella representanter. Detta kommer att skapa en federal nivå som måste grundas på en europeisk konstitution. På grundval av konstitutionen skulle en europeisk konstitutionell domstol installeras som därmed öppnar upp för möjligheter att lösa dagens problem i Polen. Vi menar att en sådan strukturreform stärker EU-institutionernas demokratiska legitimitet och medborgerliga rättigheter.

 

Jag anser att vi som europeiska medborgare borde ha både, visionen och ambitionen, att förbättra samhället vi lever i och strukturerna som ligger till grund för detta samhälle.

– Michael Holz, Ordförande Europafederalisterna